Senast uppdaterad 2009-10-14 10:41 Skrivet av Torbjörn Tenfält 2003-06-19 11:47

50.000 människor - Färöingar

Skönlitteraturen sprids från ett vindsloft med
utsikt över Vestmannasundet. På fönsterbrädet
ligger travar av manus och färdiga böcker.
– Man måste utgå från lust, du kan inte basera
ditt levebröd på det här, säger Jonhard Mikkelsen,
en av Färöarnas bokförläggare.

Det lilla förlaget Sprotin specialiserar sig på att ge ut färöiska översättningar av utländska romaner. Sedan starten för tio år sedan har det blivit ett 80-tal titlar.

Jonhard har en stadig kundkrets i den bokklubb med 300 medlemmar som är knuten till förlaget. En bok ges sällan ut i fler än 500 exemplar. Agneta Plejel och Linn Ullman hör till de senaste utgåvorna, Göran Tunströms Juloratoriet likaså. I fönstersmygen ligger ett verk av Haldor Laxness i manusform.

Jonhard Mikkelsen lånade en kvarts miljon kronor för att komma i gång. Han betalar för tryckning och andra grafiska tjänster, men allt som har med själva texten att göra är gratisarbete. Översättaren får stöd från Nordbok. Utan statliga bidrag skulle det inte gå. Förlaget får cirka 10 000 kronor i samhällsstöd för varje bok.

Lärare & förläggare

Färöarna har en läsande och skrivande befolkning, men få förlag. Med omkring 46 000 invånare är marknaden alldeles för liten. Vid sidan av Sprotin finns ytterligare ett par småförlag som specialiserar sig på att ge ut originallitteratur på färöiska. De drivs också på ideell bas, i motsats till Lärarföreningens bokförlag och Skolbokföreningens förlag, som båda är förhållandevis stora och ligger i huvudstaden Torshavn. De ger nästan enbart ut läroböcker och barn- och ungdomslitteratur.

Jonhard Mikkelsen är egentligen lärare i färöiska och engelska, men har sedan en tid tillbaka tjänstledigt för att arbeta med ett ordboksprojekt. Idén till förlaget föddes under samtal med några kollegor på gymnasiet i Torshavn. De var alla bekymrade över de starka danska influenserna i undervisningen.
 – Hela världen filtreras genom danskan. Vi vill utnyttja de möjligheter vi själva har. Det färöiska språket är stort även om vi inte är så många som pratar det.

Enligt Jonhard går det inte att göra skillnad på identitet och språk.
 – Man kan inte kalla sig färöing om man inte pratar färöiska. Det är fantastiskt att färöiskan överlevt som skriftspråk. Utan bokutgivning hade det inte gått.

Jonhard Mikkelsen är också redaktör på deltid för Fregnir (numer nedlagt; admin), en tidning med frigörelse från Danmark som politiskt mål. Tidningen är privatägd och utkommer i 3 500 exemplar varje torsdag.
 – Efter den svåra ekonomiska krisen på Färöarna i början av 1990-talet fattades en röst som propagerade för självstyre. De flesta tidningar domineras av socialdemokrater och unionister.

Jonhard visar veckans tidning. Den domineras av en stor artikel skriven av Gunnar Hoydal – Färöarnas kanske mest kände essäist och lyriker.

Stadsarkitekt & författare

Gunnar Hoydal var stadsarkitekt i Torshavn 25 år innan han vågade satsa helt på författandet för några år sedan. Han skriver dikter, romaner, noveller och essäer.

Från familjen Hoydals hus på Treabrekke är det en magnifik utsikt över Torshavn. Stadens åldrar avlöser varandra i sluttningen ner mot hamnen. Längs kajerna ligger magasinsbyggnader och packhus. Åt ena hållet kranar och fartygsskrov, åt den andra Tinganes, den smala landtunga där vikingarna höll ting och lade grunden till det som anses vara Europas äldsta parlament. Här trängs låga svarttjärade hus med grästorv på taket.

William Heinesen – Färöarnas store författare – har gett plats åt gatorna och gränderna i sina många färgstarka berättelser från Torshavn.
 – Som stadsarkitekt var det väldigt intressant att få skapa en stad. Som författare är det lika intressant att få skapa en värld, säger Gunnar Hoydal.

Trots många goda romanförfattare är nog ändå lyriken den gren inom skönlitteraturen som traditionellt varit starkast på Färöarna.
 – Förmodligen har det med arbetsförhållandena att göra. Det kan vara lättare att skriva direkt på inspiration och sedan jobba vidare i sitt vanliga yrke. Skådespel och romaner kräver en väldigt koncentrerad arbetsinsats. 
 – En av våra bästa lyriker, Jens Nielsen, vandrar från det ena arbetet till det andra. Nu senast jobbade han på fiskeri.

Naturen har en självklar plats i alla former av färöisk litteratur. De arton klippöarna bildar en enhet, sammanbundna av sund och fjordar. Här är snabba kast i väderleken och tråden mellan liv och död kan vara skör. Fiskare har försvunnit i de strömma vattnen, bönder har störtar ner från klipporna under fågeljakt.
 – En färöisk författare kan inte undgå att tänka på att han finns i ett helt samfund. Han kan inte undgå att överskåda samfundet geografiskt. Den lilla storleken är vår största begränsning men också vår speciella möjlighet.

Gunnar Hoydal är ordförande i Färöiska författarföreningen. Av de knappt 100 medlemmarna kan bara ett fåtal försörja sig på sitt skrivande.

Hans brorson Högni Hoydal står i spetsen för den politiska kampen för självständighet gentemot Danmark. Högni Hoydal är ordförande i republikanska partiet och justitieminister i den nya regering som tillträdde efter valet för ett år sedan. Fyra partier bildar koalition.

Färöarna har i likhet med Grönland så kallat hjemmestyre, det vill säga de två länderna är självständiga utom när det gäller utrikes- och försvarspolitiken, kungahuset och valutafrågor.
 – Litteraturen har spelat en viktig roll i självständighetsrörelsen och hjälpt färöingarna att identifiera sig själva i världen. Jag märker att författare börjar efterfrågas mer ute på skolorna. Vi ser ett uppsving, inte minst inom färöisk barnlitteratur, säger Gunnar Hoydal.

Barnböcker & dikter

En av de flitigaste barnboksförfattarna bor i andra ändan av stan. Hon heter Marianna Debes Dahl och driver förlaget Fannir tillsammans med sin man Arni.

Förlagets grundplåt är Arni Dahls tre band om färöisk litteraturhistoria, som alla har sålt i cirka 4 000 exemplar. Det är mycket höga siffror och böckerna har kunnat bekosta utgivningen av dikter och andra mindre kommersiellt gångbara böcker. Totalt har Fannir gett ut cirka 100 titlar.
 – Diktsamlingar säljer kanske i 300 exemplar. Efter tio år har antalet i bästa fall stigit till 500, säger Marianna Debes Dahl.

På senare tid har bokköparna fått nya vanor. Marianna märker att många som tidigare köpte hennes böcker väljer att vänta tills de slumpas bort på rea. Ett annat problem för småförlagen är att skolorna inte köper in lika mycket böcker som tidigare. Kommunerna drar åt svångremmen.

Marianna Debes Dahl har skrivit runt 20 barn- och ungdomsböcker, men också några romaner. Bara ett fåtal av dem har kommit ut på Fannir.
 – Jag ser helst att det jag skriver själv ges ut på annat förlag. Det blir en kvalitetsstämpel.

Marianna har liksom Gunnar Hoydal för det mesta haft ett annat arbete att sköta på dagarna. För sex år sedan hoppade hon av lärarjobbet på ett museum, flyttade till den lilla ön Fugloy och skrev en självbiografi.
 – Det var en oerhörd befrielse att äntligen få ägna sig på heltid åt skrivandet.

Med de flesta av sina kollegor delar Marianna Debes Dahl en frustration över att inte nå ut utanför det färöiska språket.
 – Man känner sig otroligt isolerad i ett så här lite land.

Tre av hennes noveller finns översatta i svensk-finska tidskriften Horisont. Hon fanns med när Svenskfäröiska vänskapsförbundet för några år sedan gav ut liten bok om färöiska berättare och en av hennes ungdomsböcker har getts ut i Danmark. Annars är det tunnsått med översättningar.

Marianna Debes Dahl är bekymrad över att det är så få kvinnliga författare på Färöarna. I sina böcker har hon ofta ett feministiskt perspektiv. Nu vill hon att fler kvinnor berättar sina egna och andras historier. Om sin egen drivkraft säger hon:
 – Jag har alltid haft stor lust att skriva. Går du med en roman i huvet måste du få ut den på papper.

Sälja böcker är en sjukdom 

Bokhandlaren Kári Árting är en makthavare i Färöarnas litterära liv. I Torshavns största köpcentrum driver han Bókasølan sedan tio år. I stan finns ytterligare några bokhandlare, men de övriga drygar ut inkomsterna med att sälja papper och andra kontorsvaror. Kári är ensam om att bara ha böcker i butiken.

Varje år ges mellan 120 och 150 nya titlar ut på Färöarna. Ett tiotal av dem säljer bra, särskilt de med historiska ämnen.
 – Jag tror det beror på att vi fortfarande letar efter en identitet.

Kári Árting hade egentligen tänkt bli bibliotekarie, men ändrade sig när han fick en lärlingsplats i en bokhandel.
 – Sälja böcker har inget med business att göra. Det är en sjukdom.

Kári har mycket kontakter med färöiska författare och beklagar att de oftast har svårt att leva på sitt skrivande.
 – Jag försöker påverka dem med goda idéer och avråder från en del projekt. Jag har en annan fingertoppskänsla än de har.

Hälften av de böcker som säljs i Bókasølan är färöiska. Särskilt kring jul är det färöiska som gäller.

Vänjas till bläddring 

De som inte köper lånar i stället. Ett av Färöarnas 15 folkbibliotek finns i Fuglafjördur, ett litet samhälle runt en vik i västra delen av Eysturoy. Biblioteket är byggt i natursten och ligger mitt i byn.

Vid ett bord sitter förskolläraren Tanja Jacobsen med Ísakur och Filip, två barn från ett daghem i ett annat samhälle några kilometer därifrån. De har kommit för att bläddra en stund i böckerna.
 – När det finns så många andra medier är det viktigt att vänja barnen vid böcker och uppmuntra dem att läsa, säger Tanja Jacobsen.

Ibland går hon hit själv, för att låna skönlitteratur eller facklitteratur till jobbet. Trots att biblioteket är litet kan hon snabbt få fatt i de böcker hon vill läsa. Och om det skulle vara någon bok som fattas springer bibliotekschefen Petur Martin Petersen hem till sina egna hyllor. I källaren har han samlat alla böcker som getts ut på färöiska – drygt 4 000 titlar.

Biblioteken är en del i det färöiska samhällets ambition att det ska vara möjligt att bo kvar och ha sin utkomst även på de ensligaste platser. Visionen tar sig också uttryck i ett vittomfattande vägnät. Efter omfattande investeringar i vägar och tunnlar är så gott som alla bygder nu förbundna med omvärlden.

På andra sidan fjorden sticker Kalsoy upp ur havet som en väldig drakrygg. Ön är två mil lång, två kilometer bred och nästan 800 meter hög.

Fiske, får & böcker

På en bokhylla i en liten fiskarstuga står sex band av Niels Juel Arge och på hyllan nedanför sex band av hans son Jogvan. Far och son har specialiserat sig på att skildra äventyr till havs. Niels Juel beskriver de vedermödor färöiska fiskare hade när de mitt under brinnande världskrig seglade till England för att sälja sin fisk med god förtjänst. Tyska krigsfartyg låg ofta i hasorna, många av fiskarna gick under.

Jogvan Arge följer i stället fiskarna till Grönland. I ett land där fiskenäringen står för 95 procent av exporten har äventyren till havs sin givna publik. Simin Högnesen bjuder på torkat fårkött och bläddrar i en av böckerna. Han kombinerar fiske och fårskötsel.
 – Jag läser gärna ett stycke i någon av böckerna när jag själv har varit ute på havet. Jag kan dem utantill, säger Simin Högnesen.

F A K T A / Färöiskan och litteraturen

Färiska språket liknar västnorska och isländska. Under reformationen försvann färiska som skriftspråk och ersattes av danskan, men fortsatte att användas i dagligt tal.

På 1870-talet återkom skriven färiska, tacka vare unga färöingar som studerade i Köpenhamn. De skaldade om sitt hemland och lade grunden för en färöisk identitet. Från sekelskiftet växte nationalismen. Allt fler poeter engagerade sig i den kulturella och politiska självständighetskamp som ledde till det moderna färöiska samhället. Diktaren och politikern Jóannes Patursson var en av de mest tongivande.

Under 1960-talet förnyades lyriken, både till form och innehåll. Kraven på rim och rytm tonades ner, likaså naturromantiken. Istället präglades texterna av samhällskritik och internationalisering.

Den färöiska prosan uppstod i början av 1900-talet och fick några decennier senare sina främsta företrädare i Heðin Brú och William Heinesen. Brú skrev på färöiska, Heinesen på danska.

William Heinesen är den mest berömda av de färöiska författarna och har översatts till många språk. Nästan alla hans romaner utspelar sig i Torshavn.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

L Ä N K A R
Sprotin
Svensk Bokhandel

Denna artikel är läst 819 gånger.