Skrivet av Torbjörn Nyström 2009-08-09 16:55
Färöisk historia & traditioner - Historia
Postbefordran på Färöarna har en lång historia. Ett transportmedel, ”Skjútsur”, som också befordrade post, inrättades officiellt 1798, men hade existerat i andra former långt tidigare.
Denna form av transport innebar att öborna var tvungna att utrusta en båt och ställa transport till förfogande för officiella personer till närmsta ö.
Postmängderna var inte stora den första tiden, och bevarade privata brev är sällsynta. Officiella brev lackades och blev markerade med ”K.T.” (Kongelig Tjeneste). Andra brev hade ingen markering för betalning eller att befordran hade gjorts.
Frimärken fanns det ju heller inte. Från 1865 kom en förordning som reglerade betalningen i tre kategorier för dessa brev. De officiella var billigast, sedan kom prästerskapets brev, och dyrast var de privata.
Även om Danmark införde frimärken redan 1851, började man inte sälja märken på Färöarna förrän det första postkontoret inrättades i Tórshavn 1870. Det var också hit postbåtarna från Danmark anlände.
I takt med att postrutter och postkontor inrättades (de var 11 stycken 1904), fick ”Skjútsur” mindre betydelse. Det var tre postrutter som alla utgick från Tinganes, Tórshavns adminstrativa centrum.
Rutterna till Klaksvík respektive Vágar gick mestadels landvägen, medan den till Suðuroy företogs med en rad båtar mellan öarna.
Av nödtvångÄven om frimärken använts under lång tid är det inte förrän 1919 som de första färöiska specialiteterna dyker upp – av nödtvång.
Första världskriget hade slutat, och inflationen hade tagit fart. Portot för vykort höjdes den 1 januari 1919 från 4 till 7 öre. Transporterna över havet var inte så frekventa, och det betydde att de nya 7-öresmärkena inte kom till Färöarna i tid. Man fick använda sig av en kombination av märken med lägre valörer.
Men detta räckte inte. Till sist fick man tillstånd att dela 4-öresmärket (våglinjer) diagonalt, så att det gällde för 2 öre. Dessutom övertryckte man i Tórshavn 5-öresmärket (Christian X) med 2 öre. Användandet begränsades till januari månad, då det kom en laddning nya frimärken från Danmark.
Meningen var att dessa delade märken skulle användas internt på öarna, men de förekommer också på försändelser till Danmark
Nästa spännade period i den färöiska frimärksutgivningen uppstod under andra världskriget, då öarna var ockuperade av britterna och kommunikationen med Danmark var avskuren. Det uppstod då brist på vissa valörer, varför man övertryckte tre olika våglinjemärken och ett ur serien skepp från 1927.
Under 1941 var bristen på fri märken så stor att inte ens detta räckte, varvid man fick använda stämplar ”Franco Betalt” för att markera att portot var betalt.
Självstyre och egna frimärkenSjälvständighet för öarna har diskuterats ända sedan de första bosättningarna. Man har dock genom historien behållit anknytningen till moderlandet, som i början var Norge, och sedan Danmark.
Ett gradvist ökat oberoende av Danmark påbörjades 1948, då man fick inre självstyre. Som ett led i frigörelsen började man ge ut egna frimärken 1976 då ”Postverk Føroya” bildades. I denna veva ändrades brevlådornas färg från den danska röda till den färöiska blå – också en markering av självstyret.
De första frimärkena var en fin serie med motiv från öarna. Slania graverade elva märken med både kartor och fina naturmotiv. Dessutom kom det ut tre märken i offset med vackra målningar, gjorda av kända färöiska målare.
Färöarna har sedan dess gett ut många fina, ofta graverade märken med intressanta motiv, både historiska och kulturella, som bidragit till den stora populariteten bland samlare. 25-årsjubileet av den första frimärkstugivningen uppmärksammades på många olika sätt 2001.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
K Ä L L A
Wikipedia
Nordisk Filateli
Postverk Føroyar
Färöiska frimärken
Denna artikel är läst 1255 gånger.
Dagen heter Potentiana.
Hon var en romersk jungfru som endast 16 år gammal led martyrdöden i Rom.
Potentiana ska enligt legenden torkat blodet av apostlarna Petrus och Paulus, när de avrättades.














