Senast uppdaterad 2010-01-07 11:37 Skrivet av Maria Löfstedt 2009-04-20 14:18

Upplev Färöarna - Berättelser från öarna

Arton karga och vindpinade öar. Genuina men knappast
insmickrande. Färöarna lockar med annat.
Världens minsta huvudstad till exempel – och naturen.

- Text  MARIA LÖFSTEDT -
- Bild  JOAKIM ROOS -

På besök i världens navel...

På Färöarna finns världens minsta huvudstad, här finns naturen och här finns idylliska byar som Gjógv - omgiven av berg och hav.

Skummet ryker och vattnet kokar och fräser runt oss. Vi är mitt i den livgivande Golfströmmen och huvudstaden Tórshavn skymtar framför oss. Det är det 6-11-gradiga vattnet i den enorma Golfströmmen som ger förutsättningarna för allt liv på Färöarna, och i Nordatlanten i övrigt.
- Detta är perfekta förhållanden för olika fiskarter, bland andra torsken, säger Bogi Hansen, professor, författare och debattör från Färöarna som fick Nordiska rådets Natur- och miljöpris 2006.

Han fick priset för sin forskning kring havsströmmarna och risken för att Golfströmmen skulle kunna ta andra vägar om vattnet värms upp för mycket. Han har också påvisat att den globala uppvärmningen påverkat de ekologiska systemen kring Färöarna.
- Politikernas insatser på miljöområdet går alldeles för långsamt. En extrem situation i framtiden är tyvärr möjlig, varnar han.

Vattnet cirkulerar medurs här, och detta orsakas dels av Golfströmmen, dels av tidvattnets rörelser. Skillnaden mellan ebb och flod är från 20 centimeter till två meter längst ut mot väst på öarna. Men tidvattenströmmarna är ändå mycket kraftfulla, eftersom så stora vattenmassor passerar genom de smala sunden mellan öarna. Formerna på öarna ger lokala variationer, och på många håll uppstår strömförhållanden som kan vara farliga även i lugnt väder. Till och med de stora färjorna som seglar i farvattnen lägger sina rutter i förhållande till tidvattentabellerna för att färdas utanför strömvirvlarna.

 

På våra Färöarnafärder känner vi oss verkligen som upptäcktsresanden; de 18 karga och vindpinade öarna, varav 17 är bebodda, är väldigt genuina och inte insmickrande gentemot oss turister. Och mycket riktigt, Färöarna toppar en färsk jämförelse över öar värda att besöka av just den anledningen. Drygt 500 experter fick ranka 111 öar, alla turistmål, på basis av ett antal kriterier, och främst ur ett hållbarhetsperspektiv. De tog bland annat ställning till öarnas miljömässiga och ekologiska kvaliteter, social och kulturell integritet, konditionen på historiska byggnader och arkeologiska utgrävningar samt hantering av turismen.

Bakom listan står tidskriften National Geographic som har rangordnat öar över hela världen. Den ger en fingervisning om vilka som är i farozonen vad gäller exploatering på grund av massturism. På Färöarna verkar risken nästan obefintlig. Allt är som det är, och som det alltid har varit. Fåren, dubbelt så många som antalet invånare, är allestädes närvarande, till och med mitt inne i Tórshavn. De och de ymniga fiskebestånden i bråddjupen runt öarna bestämmer livet nu som då. Turismen handlar till stora delar om att ta in och njuta av det magnifika landskapet, andas den krispiga Atlantluften, titta på fåglar, vandra och fiska.

Under vår vecka på Färöarna lär vi oss att vi är i "the land of maybe". Förutom havet, så är det vädret som sätter dagordningen. Det är bara att anpassa sig. Det som blir det blir, säger man, "Livst, so spyrst" på färöiska, och det man inte kan göra i dag kan man göra en annan dag. Vädret ändrar sig från stund till annan; vi åker in i en av de många tunnlarna genom fjällen i strilande regn och på den andra sidan efter ett par kilometer, skiner solen.

 

Tórshavn är inte bara världens minsta huvudstad, utan säkert också världens lugnaste. Vi besöker den visserligen utanför turistsäsongen, men både dag- och nattetid präglas av ett sävligt tempo. Kaféerna och restaurangerna är ganska lätt räknade, och vi inser snart att till denna huvudstad kommer man inte i första hand för att tumla runt i något vilt uteliv. Men visst kan man festa till om man vill, och det finns till och med en lyxrestaurang nere vid hamnen.

Den lilla staden, som mer känns som en by, bjuder på goda möten och samtal (alla talar skandinaviska!) och på den lokala fiskmarknaden köper man pinfärsk torsk för endast 30 kronor kilot. Kommer du från färjeläget eller busstationen når du snart den gamla bebyggelsen på Tinganes. Här samlades färöingarna till ting, kort efter att de bosatt sig på öarna under tidigt 800-tal. På denna klippö finns i dag välbevarade 1700-talshus, med de för Färöarna karaktäristiska grästaken.

Grästak är en gammal tradition, som har levt kvar in i modern tid. Det har en levnadstid som är 3-4 gånger längre än vanliga tak. Och de behöver inte ens klippas om man inte orkar eller vill det.
- I år lät jag bli. Gräs isolerar bättre än vanligt tak, och är mer miljövänligt. Dessutom är det ju mycket vackrare att se på, eller hur? Grannen har planterat krokus och andra vårblommor på sitt tak. Det ser riktigt välkomnande ut på våren, säger Torbjörn Nyström, en av få svenskar som bor på Färöarna.

 

En bit ut på udden ligger turistbyrån, och längst ut på Tinganes håller regeringen till. Färöarna är ett av Nordens tre så kallade självstyrande områden (de andra är Grönland och Åland), har egen regering men tillhör Danmark. Här känns det faktiskt som om det skulle vara helt ok att helt opåkallat knalla in och hälsa på ministrarna.

Allt är mycket familjärt, "alla känner alla" och så blir det naturligtvis i en befolkning på knappt 50 000. Varav många befinner sig i moderlandet Danmark, ofta på utbildning, eller så har man helt enkelt valt det livligare och modernare livet där. Att vara homosexuell här till exempel är inte lätt. Landet har vid upprepade tillfällen fått ta emot kritik för sin bristande lagstiftning mot diskriminering av homosexuella.

När ett begravningsfölje drar genom staden gör vi stora ögon när vi ser att alla förbipasserande bilister stiger ur sina bilar och ger den döde sin sista hälsning genom att respektfullt böja sina huvuden. Denna såväl som andra traditioner är högst levande, det är ett modernt samhälle som emellertid starkt präglas av århundradenas nedärvda seder och bruk.

Fårslakten första helgen i oktober är en av traditionerna som man håller liv i med stor lust. Nästan alla färingar äger själva får, och de som inte gör det känner någon som gör det och tar på så vis ändå del av denna ritual. Djuren slaktas hemma, under festliga, men dock mycket hygieniska former. Vi hamnar hos politikern Heðin D. Poulsen och hans familj och våra ögon blir ännu större när vi får bevittna en blodig, men dock väldigt värdig slakt av deras största bagge någonsin, som visar sig väga hela 35 kilo när skinnet och allt annat överflödigt tagits bort.

Heðin och hans bror kämpar under nästan en timme med att flå kroppen, tappar den på blod och tar bort det man inte äter. Vilket inte är mycket, färingarna rynkar inte på näsan åt testiklar och skalle, och blodet tas också tillvara.
- Ja, i kväll blir det blodpannkakor, säger Heðin uppspelt.

Både hans och broderns barn springer runt i slaktlokalen, till synes helt oberörda av vad som sker. Men gamle farfar, som fött upp och tagit hand om baggen, gråter stilla när de karvar av huvudet.

 

På landet hittar man överallt små lador med spjälväggar, där man hänger de nyslaktade lammkropparna. Där torkar de sakta, och det välsmakande slutresultatet beror på Färöarnas speciella temperatur och luftfuktighet. Vi hör talas om färingar som prövat detta speciella förfaringssätt med köttet i Norge och på Island, men helt utan framgång. På grund av sältan i luften från havet blir lammköttet till och med färdigsaltat, berättas det stolt.

Vi hyr bil och åker till den östra ön, Eysturoy. Via slingriga serpentinvägar når vi målet, byn med det svåruttalade namnet Gjógv. Vi färdas dit via Färöarnas högsta berg Slättarindur, vars topp är 882 meter hög. Byn har uppkallats efter den märkliga hamnen som verkligen är ett blickfång. Den består av en stor vattenfylld klyfta (gjógv på färöiska) som har en skyddande funktion för båtarna som ska gå in där. Men det måste vara tungt att få upp fiskebåtarna ur hamnen eftersom man ska dra dem upp för en brant sluttning.

 

Gjógv är ett liten, enkel men vacker by, vars hus är målade i många milda färger. Hit kommer turisterna för det mysiga och nyrenoverade hotellet Gjárdagardur och för den vackra naturen. Mitt i byn finns en liten damm som är ett populärt tillhåll för barnen på sommaren. På klipporna runt hamnen häckar många fågelarter, och bakom byn finns höga gräsbevuxna sluttningar.

Här sover man gott efter all frisk luft och vi får en utsökt frukost på hotellet. Flera slags nybakat bröd med olika lammpålägg ger råg i ryggen, och vi känner oss redo för dagens vandringar i de intilliggande fjällen. Men det gäller att vakta sina steg så att man inte halkar ner för någon av avgrunderna som plötsligt öppnar sig. När dimman slår till, vilket sker på ett ögonblick, gäller det att följa stigarna.

Utsikten över fjorden ger själen vingar. Vågorna slår vilt mot klipporna och historien får liv - det är lätt att förstå att havet som ger så mycket, också tar. En titt på kyrkogården ger besked om att många pojkar och unga män fått sätta livet till i nyckfulla rasande vindar och vattenmassor.

Luften här känns så ren och stärkande att alla miljöhot plötsligt befinner sig väldigt långt borta. Tystnad råder, en och annan bybo stöter vi på, men de flesta vi möter är stillsamt betande får. För en stressad storstadsmänniska är detta verkligen som att komma till världens ände. Men det finns faktiskt trådlöst nätverk på hotellet för den som inte nöjer sig med att koppla av och bara vara här och nu.

 

En annan plats där tiden tycks ha stått stilla är den bilfria ön Nólsoy. En båttur dit från Tórshavn tar bara 20 minuter och kostar 40 kronor tur och retur. Här arrangeras organiserade vandringsturer, bland annat till öns fyrtorn, vars lins är en av världens största. Till skillnad från de flesta små öar har Nólsoy ett eget kafé, Kaffistofan, där man kan få häpna inblickar i en okänd värld. Här blandas pratsamma byorginal med tillresta besökare, och eftersom kaféet är så litet så frodas gemytet och samtalen. Pröva gärna en färöisk öl här, den heter Föroya Bjór och smakar dejligt! För fågelskådaren som kanske hoppar ölen finns ett paradis på Nólsoy. De färggranna och för oss svenskar exotiska lunnefåglarna till exempel, häckar här i kolonier, ofta i tusentals par. Det finns en ornitolog och fågelkonservator på ön, Jens-Kjeld Jensen, som tar med turister på fågel-, insekts- och växtvandringar. Ett stycke från bebyggelsen finner man världens största stormsvalekoloni. Stormsvalan är en vacker liten fågel, som bara flyger på kvällen och natten.

Färöarna är för naturälskare, de robusta och kanske lite äventyrslystna. Medeltemperaturen i juli är 10,6 grader och i januari 3,8. Varma, vindtåliga kläder anbefalles, men eftersom det som bekant inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder, så har resenären som kommer hit allt att vinna i form av varma mänskliga möten och vidunderliga naturupplevelser. Mitt i Golfströmmen och världens navel, som den store författaren William Heinesen ändå nog lite ironiskt kallade sitt hemland.

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Text  MARIA LÖFSTEDT
Bild    JOAKIM ROOS

 

 

F A K T A

Färöarna

Huvudstad: Tórshavn
Invånarantal: 49 600 (år 2006)
Statsskick: Självstyrande del av Danmark
Religion: Evangelisk-lutheransk
Valuta: Danska kronor
Tidsskillnad: - 1 timme
Språk: Färöiska, danska och "skandinaviska"
Bästa tid att resa: sommarhalvåret

Färöarna toppar lista av resmål 

National Geographics jämförelse toppas av Färöarna som fick sammanlagt 87 poäng. De tre övriga öar eller ögrupper i Norden som ingick i undersökningen, Lofoten, Island och Bornholm, placerade sig på tredje, nionde respektive artonde plats.

Resa dit

Till Färöarna tar du dig enklast med flyg via Köpenhamn. Egna flygbolaget Atlantic Airways klarar att landa i nästan alla väder. Avgång flera gånger varje dag, resan tar drygt två timmar.
Båt: Hela året går det bilfärja från Hanstholm i Danmark och sedan vidare till Island. Två avgångar i veckan under sommarhalvåret.

Wekkend 

Weekendpriser. Pris från 4.000 kr per person inkl tre nätter i dubbelrum, resa och skatter. Hotel Føroyar eller Hotel Hafnia med frukost.

Bo

Ovanstående hotell cirka 2.000 kr för en natt. Vandrarhem och enkelt hotell i ett. Bládýpi (betyder blådjupet) som ligger på Dr. Jakobsensgøta, mycket centralt i Tórshavn, ett dubbelrum där kostar cirka 850 kr, läs mer på http://www.hostel.fo/

Att göra

Ett paradis för naturälskare och äventyrare.

Att äta

Trerätters middag med vin och öl: 700 kronor. En enklare lunch: 70-80 kronor. 1 öl på restaurang: 60 kronor. Fish and chips är den lokala snabbmaten som man får invirad i tidningspapper, billigt och gott. Nyfångad fisk, ta med trangiaköket och köp lite smör till.

Shopping

Ullprodukter, vackra traditionella tröjor med silverknappar, mer modern design finns också.

Barliv

Några pubar, finns god färöisk öl.

Att läsa

Färöarna - mer än fåglar (Hasse Schröder), Gäster från månen och andra berättelser: Vill du läsa på för att förbereda dig mentalt på hur man lever och har levt på dessa öar är William Heinesen (1900-1991), ord- och bildkonstnären, att rekommendera. Han skildrade hemorten Tórshavn och fick denna lilla stad mitt ute i den stora oceanen att framstå som livets vagga eller världens navel, som han själv uttryckte det, inte utan ironi.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

L Ä N K A R
www.tourist.fo
www.kunning.fo
www.visit-faroeislands.com
www.ferieoearna.dk

Maria Löfstedt
GÖTEBORGS-POSTEN   |   2009

 

Denna artikel är läst 1087 gånger.

 

---

 

 

< Föregående		Nästa >