Äta & dricka - Svenska matbordet

Skrivet av Torbjörn Nyström 2009-05-01 10:45

Redan på 800-talet förekom uttrycket ”dricka jul” här i Norden. Vid midvinterblotet drack vikingarna ljust starkt julöl till Odens, Tors och Frejas ära, för döda fränders minne och för varandra.

Kristendomens införande under 1100-talet innebar ingen förändring vad gällde julölet. Bägaren fortsatte att lyftas, men nu till Faderns, Sonens och Jungfru Marias ära. Ännu idag är det rituella skålandet kring julbordet viktigt för alla svenskar.

Julöl sägs vara tradition

Men numera tycks det kunna smaka lite hur som helst. Tomtar och granar på etiketten är kanske viktigast. Att en ljus lager, gärna en besk pils, passar bra till julmaten tycker många. Vi tycks också få stöd av Systembolagets hemsida. Där finns en drycknyckel där konsumenterna får hjälp med att välja rätt dryck till olika maträtter. En sökning under rubriken Julmat ger följande resultat:

Dryckesarvet från bondesamhället, då det bryggdes ett mörkare, sötare och starkare öl än vanligt, har ofta åberopats av bryggerierna. Men smakpreferenserna har förändrats. Många konsumenter föredrar torrare öl, och eftersom det traditionella julbordet numera kan ha inslag av ofta kryddstark mat från världens alla hörn, spelar det mindre roll om ölet är ljust eller mörkt. Bara det är gott.

Mumma

Mumma är en gammal juldricka som är populär att bjuda på till julbordet. Mumman ska blandas precis innan den serveras, så att den blir skummig och fin.

Till ca 2 liter Mumma behövs:

• 3 flaskor porter à 33 cl
• 2 flaskor mellanöl/folköl à 33 cl
• 1 flaska sockerdricka à 33 cl
• 2 dl vitt portvin
• 2 dl färskpressad apelsinjuice

Blanda ingredienserna (kylda) i en stor tillbringare just före serveringen.
Häll upp med lång stråle, så att det skummar väl.

Varför dricker tomten glögg?

Glödgat vin har druckits sedan 1600-talet men det var först under 1890-talet som glöggen blev en svensk jultradition med spridning i allt vidare kretsar. Varje vinhandlare med självaktning hade sin egen blandning som såldes på butelj med fantasifulla etiketter, ofta med tomtemotiv.

I dag (2007) dricker svenskarna ca 5 miljoner liter glögg varje jul. På systembolaget kommer det varje år nya sorter att prova.

Men så skrev också doktor Hagdahl i sin kokbok redan 1879: ”Intet lyckadt slädparti kan undvara denna angenäma dryck, som af mången blifvit befunnen meget tilltalande.”

Vinhandlarens glögg

Detta är ett glöggrecept i fri tolkning ur en okänd vinhandelsfirmas ”Recept o- och förskärningsbok år 1897”. Receptet är typiskt för den glögg vinhandlarna tillredde och buteljerade under 1800-talets slut och i början av 1900-
talet.

Originalreceptet finns i Vin & Sprithistoriska Museets samlingar.

• 1 flaska fylligt rött spanskt vin
• 3 dl halvsöt sherry
• 3 1/2 dl cognac
• 3 dl socker
• 1 vaniljstång
• 2 bittermandlar
• 1 dl russin
• 6–8 kardemummakärnor
• 1 kanelstång

Ta kärnorna ur kardemummans frökapslar och skär vaniljstången.
Lägg kryddor och russin i 1/2 dl cognac och låt dra övertäckt i två dygn.
Smält sockret i lite kokande vatten.
Blanda vin och cognac och tillsätt sockret och kryddblandningen.
Värm glöggen och sila ifrån kryddorna.
Om du vill kan du bränna av blandningen med en tändsticka. Servera glöggen het.

Julgemenskap

Sedan det gamla bondesamhällets tid har olika ritualer och symboler kring julbordet speglat både lekamlig njutning och religiös tro.

I grunden handlar julen precis som de flesta andra riter, om en enda sak – relationer. Hemmet blir med sitt pynt och sina umgängesregler ett rituellt rum. Där det som till vardags uppfattas som motsatser för en stund kan föras
samman – dåtid och framtid, nu och evighet, individen och kollektivet, människan och hennes gudar.

Och tittar man noga så är många av julens hopsamlade inslag just sammanbindande – från den obligatoriska skinkan till Karl-Bertil Jonssons spruckna pubertetsstämma.

Låt oss börja med julbordet, dignande av mat, som i sig vittnar om tidens gång. Sill, rödkål, lutfisk, gröt – inte direkt en modern meny. Här finns spår av den fattigdom som vi alla kommer ur. Syltan gjord på rester från slakt, grönkål den som kan odlas sent, lutfisken som kan ha varit en del av den fasta man tror föregick julfestandet.
Och hasselnötterna, de man kunde plocka och spara.

Skinkan är festmaten, en gång i tiden kopplad till guden Frej, fruktbarhetens herre. Grisen som sparats, götts, men som också genom att slaktas skapar möjligheter för ett gott år, rik skörd och många barn. Mandeln, äktenskapsmäklaren, mitt i den hopplösa gröten.

Åtminstone en gång om året tvingas vi av julriten att tänka på de andra.

Jag glömmer mig, till förmån för dig. Om man ser det så, blir det djupt betydelsefullt att fundera ut vad vi ska ge varann, och vad vi ska bjuda på. Det är därför vi gillar både julmat och julklappar. Åtminstone en gång om året tvingas vi av julriten att tänka på de andra.

Denna artikel är läst gånger.