Skrivet av Anders Fryxell & F. A. Dahlgren 2005-01-12 15:42

Sjunga - Blågula

Ack Värmeland, du sköna, du härliga land,
du krona bland Svea Rikes länder !
Och komme jag än mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändock återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag, att aldrig jag mig ångrar.

I Värmeland är lustigt att leva och bo,
det landet jag prisar så gärna.
Där klappar det hjärtan med heder och tro
så fasta som bergenas kärna.
Och var och en svensk uti Svea rikes land,
som kommer att gästa vid Klarälvens strand,
han finner blott bröder och systrar.

I Värmeland - ja, där vill jag bygga och bo,
med enklaste lycka förnöjder.
Dess dalar och skog ge mig tystnadens ro,
och luften är frisk på dess höjder.
Och forsarna sjunga sin ljuvliga sång -
vid den vill jag somna så stilla en gång
och vila i värmländska jorden.

Text: Anders Fryxell & F. A. Dahlgren
Melodi: Trad.

Ack Värmeland, du sköna, (Värmlandssången), är en svensk fosterländsk sång från 1822, baserad på en traditionell folkmelodi, och med text av Anders Fryxell och Fredrik August Dahlgren. Texten skrevs först för sången "Wermlandsflickan" (1822) men lades senare till Värmlänningarna (1846).
Visan har både svensk och holländskt ursprung. Textens inledning påminner om Östgöta bergslagsvisa från början av 1800-talet och den äldre visan "O Östra Götland och Finnespånga län" men även av "O Nederland let op u saeck", en holländskvisa som vallonerna tog med sig till Värmland under 1700-talet.