Skrivet av Leif Nylén 2008-04-12 17:17

Sjunga - Blandat

Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen,
så kan man fiffla en smula med den järnhårda lönelagen,
och till och med betala mindre lön än priset för mat och hyra
för staten skjuter så gärna till om levnadskostnaderna;
blivit alltför dyra.
 
Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt
fast det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar,
och piskan som kittlar, kittlar inte heller deras feta nackar.

Daghemmens utbyggnadstakt regleras av konjunkturen,
så tillmäts kvinnan sin plats i den ekonomiska strukturen,
en billig arbetskraftsreserv till hands när fabrikerna visslar,
tillbakapressad av daghemsbrist om lönsamhetens drivhjul
plötsligt gnisslar.

Sida vid sida, tillsammans stryker dom fram
staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm
kapitalet behöver arbetskraft, då är staten leverantör,
den ena handen vet precis vad det är som den andra gör.

Skolans uppgift är som sig bör att skola arbetskraften,
om kvastarna ska sopa bra får man inte slarva med skaften,
spärrar och kvoter och testprogram är ett system för att sålla
agnarna från vetet och föra var och en
till hans rätta fålla.

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt
fast det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar,
och piskan som kittlar, kittlar inte heller deras feta nackar.

Tempot höjs vid maskinerna, här drillar man eliten,
produktionen har inte plats för den som har blivit för illa sliten,
men för att ingen ska tro att det är nåt fel med dom tunga ackorden,
betraktas han som ett sjukdomsfall och behandlas av den så barmhärtiga arbetsvården.

Sida vid sida, tillsammans stryker dom fram
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt
fast det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar,
och piskan som kittlar, kittlar inte heller deras feta nackar.

Så bygger vi ett samhälle efter korporativa principer,
och lär oss att respektera sånt som vi inte begriper,
åt var och en hans beskärda del av det växande överflödet,
kapitalet åt kapitalisterna, åt understödstagarna
understödet.

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt
fast det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar,
och piskan som kittlar, kittlar inte heller deras feta nackar.

Text: Leif Nylén, 1972
Musik: Leif Nylén och Kjell Westling, 1972
Blå Tåget