Skrivet av Evert Taube 2008-07-06 00:06
Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng,
solen står på Orrberget, sunnanvind brusar.
Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng.
Hör min vackra visa, kom sjung min refräng:
Tärnan har fått ungar och dyker i min vik,
från alla gröna dungar hörs finskarnas musik,
och se så många blommor som redan slagit ut på ängen
gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Rönnerdahl han virvlar sina lurviga ben
under vita skjortan som viftar kring vaderna.
Lycklig som en lärka uti majsolens sken
sjunger han för ekorren som gungar på gren:
Kurre, kurre, kurre nu dansar Rönnerdahl!
Ko, Ko' och göken ropar uti min gröna dal
och se så många blommor som redan slagit ut på ängen
gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Rönnerdahl han binder utav blommor en krans,
binder den kring håret, det gråa och rufsiga,
valsar in i stugan och har lutan till hand,
väcker frun och barnen med drill och kadans:
Titta, ropa ungarna, pappa är en brud
med blomsterkrans i håret och nattskjorta till skrud,
och se så många blommor som redan slagit ut på ängen
gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Rönnerdahl är gammal, man han dansar ändå,
Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner.
Sällan får han rasta - han får slita för två,
hur han klarar skivan kan ingen förstå
ingen utom tärnan i vilken (hon som dök)
och ekorren och finken och vårens första gök
och blommorna, de blommorna som redan slagit ut på ängen
gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Text och musik: Evert Taube
| < Föregående | Nästa > |
|---|