Skrivet av Hans Alfredson 2008-07-08 13:00
Liksom våra fäder, vikingarna i norden
drar vi riket runt och super oss under borden.
Brännvinet har blivit ett elixir för kropp såväl som själ.
Känner du dig liten och ynklig på jorden
växer du med supen och blir stor uti orden,
slår dig för ditt håriga bröst och blir en man från hår till häl.
Ja, nu ska vi ut och härja
supa och slåss och svärja,
bränna röda stugor,
slå små barn och säga fula ord
med blod ska vi stäppen färga.
Nu äntligen lär jag
kunna dra nån riktig nytta av min
Herrmods-kurs i mord.
Hurra nu ska man äntligen få röra på benen,
hela stammen jublar och det spritter i grenen.
Tänk att än en gång få skrida fram på Brunte i galopp.
Din doft o kära Brunte är trots brist i hygienen
för en vild mongol minst lika ljuv som syrenen.
Tänk att än en gång få rida runt i stan och spela topp!
Ja, nu ska vi ut och härja…
Ja, mordbränder är klämmiga, ta fram fotogenen
och eftersläckningen tillhör just de fenomenen
inom brandmansyrket som jag tycker det är nån nytta med.
Jag målar för mitt inre upp den härliga scenen:
Blodrött mitt i brandgult, ej ens prins Eugen, en
lika mustig vy kunde måla, ens om han målade med sked.
Ja, nu ska vi ut och härja…
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Melodi: Gärdebylåten
Text: Hans Alfredson, ur studentspexet Djingis Kahn (Lund, 1954)
| < Föregående | Nästa > |
|---|