Skrivet av Stefan Demert 2008-07-10 21:50
Jag uppstämma vill min lyra
fast det blott är en gitarr,
och berätta om en myra
som gick ut att leta barr
han gick ut i morgondiset
sen han druckit sin choklad,
och försvann i lingonriset
||: både mätt och nöjd och glad :||
Det var långan väg att vandra
det var långt till närmsta tall,
han kom bor i från de andra
men var glad i alla fall
Femton meter ifrån stacken
just när solnedgången kom
hitta han ett barr på backen
||: som han tyckte mycket om :||
För att lyfta fick han stånka
han fick spänna varje lem
men så började han kånka
på det fina barret hem
När han gått i fyra timmar
kom han till en ölbutelj,
han såg allting som i dimma
||: bröstet hävdes som en bälg :||
Den låg kvar sen förra lördan,
jag ska släcka törsten min
tänkte han och lade bördan
utanför och klättra in
han drack opp den sista droppen
som fanns kvar i den butelj,
sedan slog han sig för kroppen,
||: och skrek ut, jag är en älg! :||
Ej ett barr jag drar till tjället
nu så sk jag ta mig fan,
lämna skogen och i stället
vända upp och ned på stan.
Men han kom aldrig till staden,
något spärrade hans stig,
en koloss där låg bland bladen
||: och vår myra hejdar sig :||
Den var hiskelig att skåda
den var stor och den var grå
och vår myra skrek -Anåda
om du hindrar mig att gå
han for ilsken på kolossen
som låg utsträkt i hans väg
men vår myra kom ej loss sen
||: han satt fast som i en deg :||
Sorgligt slutar denna sången
myran stretade och drog
men kolossen höll en fången
tills han svalt ihjäl och dog
undvik alkoholen yra
Du blir stursk men kroppen loj,
och om du är född till myra
||: brottas aldrig med en toy :||
| < Föregående | Nästa > |
|---|