Skrivet av Torbjörn Nyström 2008-04-18 17:51

Traditioner - Svenska traditioner

Förr

Forna tiders julfirande var omgärdat med symbolik, folktro och religion.

Allt arbete låg nere och det skulle råda julefrid. Allt man ej unnat sig under året kunde man göra då.

Man klädde upp sig, badade, städade och skurade, åt och drack extra mycket och gott samt gav djuren extra foder.

På juldagsmorgon gick man i julottan även om man inte höll så hårt på det religiösa så skulle man till kyrkan. Brännvin var vanligt förekommande på juldagen, kanske bara för att hålla kylan ute i den ouppvärmda kyrkan? Resten av juldagen skulle man hålla sig stilla.

Annandagen var en dag av upptåg. Då kom Staffansryttarna, som utgjordes av drängar och bondsöner, hem till folk och tiggde mat och dryck. Det blev lek, stoj och lössläppthet efter julefriden dagarna innan.

Nuförtiden

Julen är en av de mest uppskattade helgerna och få helger är förknippade med så många seder och bruk.

I Sverige kallas julpresenterna julklappar. Detta kommer av att man på julaftonen, förr i tiden, smög sig fram till någons dörr klappade hårt på dörren och kastade in presenten, helst utan att bli igenkänd. Julklappen var på den tiden, inte som idag, välvilligt menad utan istället ironisk eller rentav elak. På paketet skrev man ofta en bitsk ramsa tillägnad mottagaren av paketet. Denna sed lever till viss del kvar i dagens julklappsrim. Dessa rim är inte längre ironiska och elaka utan finns mera till för att mottagaren av presenten skall få lov att gissa vad som finns inuti.

Speciellt för de nordiska ländernas julfirande är att det är dagen före juldagen, dvs den 24 december, som är helgens höjdpunkt. Det är då man äter julmiddag och delar ut julgåvorna.

En relativt ny, men tillika stark, tradition i de svenska hemmen är TV:s populära "Kalle Anka"-program med klassiska Disneyfilmer. Detta program har visats på svensk television sedan 1959, och det brukar samla hela familjen framför TV:n, både unga och gamla. Även i Danmark visas Kalle Anka på TV men först på juldagen.

Jultomten 

Historien om den svenska Jultomten är en underlig men intressant historia med rötter mycket långt tillbaka i den svenska folktron. Den moderna svenska Jultomten tillkom under andra halvan av 1800-talet när den berömda svenska konstnärinnan Jenny Nyström tecknade en ny sorts tomte vilken var en kombination av det givmilda helgonet Sankt Nikolaus och den gamla svenska tomten. I gamla tider var det en allmän föreställning att varje gård hade sin osynliga skyddsande. Han kallades tomte då han höll till på gårdarna där han hade sin makt. Det finns berättelser om hur han omärkligt arbetade för gårdens välstånd. Men det gällde för gårdens folk att hålla sig väl med honom. Han var lättretad och tålde inte skämt. Om han blev förolämpad kunde han sluta att hjälpa till med skörden och han kunde på många sätt dra olyckor över gården.

Tomten var också mycket rättvis både mot människor och djur. Att låta ett djur eller en dräng arbeta för hårt innebar att man riskerade gårdens välstånd. Speciellt hästen var tomtens favoritdjur. För att hålla sig väl med tomten satte man ut mat. Särskilt på julafton var detta viktigt. Då gav man tomten en stor skål gröt med smör i. För att kunna äta måste han dessutom ha en sked av trä. Skeden fick absolut inte vara av järn då tomten avskydde metaller.

Den gamla svenska tomten delade inte ut julklappar. På julen skulle han ha gåvor istället. Han sysslade med mycket viktigare saker än att springa omkring med gåvor i en säck. Det finns de som hade sett tomten och kunde berätta att han var liten till växten som ett barn med ansikte som en gammal man med vitt eller grått skägg. Han var klädd i röd eller grön dräkt och gärna en röd toppluva. Denna urgamla gestalt ur svensk folktro fick en egendomlig modernisering under 1800-talet. Den hemlighetsfulle och oberäknelige gårdstomten blev då till den moderna glada jultomten. Jenny Nyström tecknade då en oerhörd mängd bilder av en försvenskad Sankt Nikolaus, vilka spreds via vykort och jultidningar. Den nya tomten blev en mycket god man med andra traditioner som till exempel att dela ut julklappar till barnen.

På Färöarna firas julafton på ungefär samma sätt som i Sverige. Det är i stort sett bara maten på julbordet som skiljer sig åt. På Färöarna äter man anka eller flæskesteg osv. I stället för pepparkakor äter man brunkager och kleiner. En stor skillnad mot det svenska julbordet är att man absolut inte äter fisk på det färöiska julbordet. Även måltidsdrycken skiljer sig åt.

Man dricker inte, som i Sverige, öl och snaps utan istället rödvin. Dessutom finns istället för Julmust en Julöl. Detta är en läsk utan alkohol och smakar som den gamla alkoholfria maltölen.
Det finns också en bland barnen populär läsk; Julebrus, som smakar av hallon.

Denna artikel är läst 1371 gånger.